Bajs.
| Jag känner mig ynklig. Jag känner mig förjävlig. För några minuter sedan hittade jag bärs i kylen, 7,2:or, drack en burk och satte på trance på högsta volym och hoppade runt och tänkte "fuck it". Men det fungerar inte. Drack upp, stängde av musiken och satte på kaffe. Jag vet inte vad det är med mig. Känner mig bara helt misslyckad och så jävla usel. Vart de här känslorna kommer ifrån kan jag bara gissa men inte riktigt veta. Jag vill dom ska försvinna. Suddas ut och lösas upp till Ingenting. Solen skiner, fåglarna kvittrar, våren börjar sakta sakta övergå till sommar. Varför måste jag vara deprimerad just precis idag? Just precis nu? Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte. Få mig att le. Få mig att skratta. Få mig att bli glad, snälla. Jag ber på mina bara knän. Även om jag får ont. Jag skiter i vilket Man kanske skulle tillaga lite pasta med baconsås?... Eller ringa kuratorn...? NEJ. Det finns de som har det värre än jag. Jag klarar mig. Alltid. "Why should I fail? I wont." Jag är starkare än så. Det är egot som talar... självföraktet och destruktiviteten som tar till ordo... Hallå....?.. .........hjälp. | |
Electric
Imorgon ska jag till babe äntligen!!! Weiiiii happy happy!
Gothenburg here I come!
PUSS
Gothenburg here I come!
PUSS
En tyst minut
En tyst minut för Engla 10 år som hittades död idag nergrävd precis utanför sökplatsen. 42 åringen har erkännt mordet och visade polisen vart de kunde finna kroppen.
Life is life
Tankegång
Klockan är 23:42. Ännu en natt att ta sig igenom. Jag vill sova för då kommer dagen fortare. Men det är ändå jobbigt. Jag vill inte krypa ner bland kalla lakan och ensamma kuddar. Jag vill inte vakna upp med kallsvettigt täcke.
Jag vill inte sova själv. I need u.
Sitter hemma hos mor min. Kom hem från en veckas skid åkning i Åre, i måndags. Hade jätteroligt och det var så skönt att få komma bort och andas lite kall fjäll luft. Nu är jag tillbaka i stora Stockholm, fyllt av minnen och stressade människor. Och det känns...tomt. I Åre var jag på semester kan man säga. Och nu har jag kommit hem. Men vadå hem? Hem till vadå? Splittrad vänskap, föräldrar som hittat ny kärlek på varsitt håll...känns inte som jag riktigt får plats lr räcker till längre. Hem till en tom plats i matrummet hemma hos pappa där Shaddes kaninbur brukade stå. Nu är den borta och likaså han. Hem till alla dessa tankar och minne efter minne som skakar om mig regält. Jag hade mitt första samtal hos en kurator på ungdomsmottagningen igår. Har äntligen fått foten ur och vågat förstå att jag inte är perfekt och att jag inte klarar av vad som helst. Känner mig vilsen. Jag skulle säkert med rätt energi och styrka kunna ta mig tillbaka till det glada och kaxiga jag som jag egentligen är. Men jag har varken energin eller styrkan för att kunna det just nu. Att gå och få prata med någon profesionell och erfaren som Orkar Lyssna, är så jävla skönt att det inte finns ord för det. Kommer bli en hel del tårar och en hel del svarta spår att ta sig igenom, men i slutet, tillslut kommer det vara värt det och jag kommer ha fått en extra push frammot i mitt liv. Just nu står jag bara och trampar på ett och samma ställe. Det räcker inte med att hitta ett jobb. Jag måste hitta mig själv också. Annars är det helt omöjligt för mig att orka leva och fixa saker och räcka till för andra och orka dra tunga lass. Jag är värd att må bra, varför skulle jag inte vara det? En dag ska jag vara: i en lägenhet med Tobias vid min sida, en kisse i mitt knä, en fot i arbetslivet, pengar på banken, vänner som verkligen Är Där och en ljus framtid. Det är vad ja önskar mig. Verkligen önskar mig. Godnatt...
Jag vill inte sova själv. I need u.
Sitter hemma hos mor min. Kom hem från en veckas skid åkning i Åre, i måndags. Hade jätteroligt och det var så skönt att få komma bort och andas lite kall fjäll luft. Nu är jag tillbaka i stora Stockholm, fyllt av minnen och stressade människor. Och det känns...tomt. I Åre var jag på semester kan man säga. Och nu har jag kommit hem. Men vadå hem? Hem till vadå? Splittrad vänskap, föräldrar som hittat ny kärlek på varsitt håll...känns inte som jag riktigt får plats lr räcker till längre. Hem till en tom plats i matrummet hemma hos pappa där Shaddes kaninbur brukade stå. Nu är den borta och likaså han. Hem till alla dessa tankar och minne efter minne som skakar om mig regält. Jag hade mitt första samtal hos en kurator på ungdomsmottagningen igår. Har äntligen fått foten ur och vågat förstå att jag inte är perfekt och att jag inte klarar av vad som helst. Känner mig vilsen. Jag skulle säkert med rätt energi och styrka kunna ta mig tillbaka till det glada och kaxiga jag som jag egentligen är. Men jag har varken energin eller styrkan för att kunna det just nu. Att gå och få prata med någon profesionell och erfaren som Orkar Lyssna, är så jävla skönt att det inte finns ord för det. Kommer bli en hel del tårar och en hel del svarta spår att ta sig igenom, men i slutet, tillslut kommer det vara värt det och jag kommer ha fått en extra push frammot i mitt liv. Just nu står jag bara och trampar på ett och samma ställe. Det räcker inte med att hitta ett jobb. Jag måste hitta mig själv också. Annars är det helt omöjligt för mig att orka leva och fixa saker och räcka till för andra och orka dra tunga lass. Jag är värd att må bra, varför skulle jag inte vara det? En dag ska jag vara: i en lägenhet med Tobias vid min sida, en kisse i mitt knä, en fot i arbetslivet, pengar på banken, vänner som verkligen Är Där och en ljus framtid. Det är vad ja önskar mig. Verkligen önskar mig. Godnatt...
