Goda nyheter ^^
| Hej alla glada! Jag har planer på att jobba på Svartsö där min farmor bor, i Stockholms skärgård, på Svartsö krog hela sommaren. Varför? Jo, jobbet på 7-eleven suger kuk. Jag är duktig och fixar allting galant, men de låter mig nästan aldrig jobba. Det som skulle vara ett deltidsjobb har blivit ett ?Vi ringer när vi behöver dig?-jobb och de ringer typ en gång i veckan om ens det. Så ja det suuuuger! Jag är inte så glad på dom. Min tanke var då att jag skulle kunna skaffa ett deltidsjobb till vid sidan om där jag kan jobba när jag inte är på 7-eleven. Så ringde då min farmor och vi pratade lite och jag berättade om min situation, och då ringde hon några dagar senare till Svartsö krog och frågade om de behöver personal över sommaren. Sedan hörde hon av sig till mig och gav mig numret dit och jag ringde idag och berättade att jag är intresserad av jobbet och de vill att jag ska komma dit för en intervju så snabbt som möjligt. Så på måndag morgon nästa vecka, åker jag från Göteborg till Stockholm och sedan vidare ut till Svartsö på måndag kväll. Sedan kommer jag gå på intervju på tisdag förmiddag. Om allting går bra och jag visar framfötterna och är positiv så finns det ingenting som säger att jag inte skulle kunna få det här jobbet :) Wish me luck! Vore så jävla bra också. Liksom att jobba på en ö i skärgården, bo hos min gulliga farmor och kunna cykla till jobbet - och Bada och Sola hur Mycket jag vill! Det blir som att jobba och ändå få ett slags ?sommarlov?. I mina öron låter det väldigt trevligt. Det dumma då är att jag kommer vara en del ifrån Tobias, han ska komma ut till Svartsö när han får sin semester och innan det får vi väll försöka ses på helgerna och de dagar jag får ledigt. Det blir en jobbig omställning att ses så pass lite när vi i princip bor tillsammans och har vaknat upp tillsammans varje dag i ca 2 månader. Men jag behöver Verkligen pengar och då tar jag alla chanser jag får att tjäna en slant. Jag hoppas lönen på det här stället är bra, kanske till och med bättre än vad den är på 7-eleven! Jag skriver igen när jag har mer information..! Puss&Kram alla barn  Jag och farmor på min 19års dag  Svartsö Krog  |
kisses
8 månader med mitt skrutt idag :*)
always in love with you hun <3
clearing up my mind
och nu ska jag krypa ner i badkaret, tvätta håret och ligga under vattenytan en stund och andas
ett försök till att förtränga känslan av otillräcklighet.
ett försök till att förtränga känslan av otillräcklighet.
---<-@
Du är en tröst för gråtna ögon
Du är min fallskärm när jag faller om natten
Du sover som ett barn och jag saknar att kunna sova så
Du äger mitt blod och du är slagsmålet jag aldrig kan vinna
Och jag känner mig bara så jävla tom ibland
men aldrig att jag låter dig glida igenom mitt hjärta
för muren jag byggt runt det släpper inte ut nån
och aldrig att jag låter dig glida igenom mitt hjärta
för det är svart och kallt och fult utan dig..
Your just the best I ever had
Mer än ord.
Darling, we're unbreakable <33
I've got a boy with lips like morphine
To much love will kill you
Jag läste några av dina gamla dagboksinlägg på helgon från 2007. Jag var med i nästan alla.
Jag har en jättefin pojkvän som makes my heart goes boom boom boom.
Fast samtidigt som jag älskar honom villkorslöst och skulle kunna gå i döden för honom, så älskar jag honom ändå "lagom" mycket. Om det nu finns någonting sådant. Jag älskar Tobias på ett sett som inte gör mig sjuk, jag är inte beroende av honom och skulle nog inte bli en stalker om vårat förhållande tog slut. Jag är kär i honom och vill dela resten av mitt liv med honom och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Men våran kärlek är inte sjuk.
Min kärlek till Kevin var sjuk. Inte i början men mot slutet. Han är någon jag aldrig kommer glömma, någon jag aldrig kommer sluta tänka på. När han inte var min så var han bara tvungen att bli min igen. Jag kunde inte få det ur mitt huvud. Varje gång vi var tillsammans och varje gång det tog slut så blev jag bara en hög i koma. Jag rörde mig ibland inte från sängen. Jag blev gravt deprimerad och gjorde illa mig själv och drömde mardrömmar. Om jag äns kunde sova dvs... Det är klart man alltid blir ledsen när man mister någon man älskar. Fast det kan ju utbryta på olika sätt. Hur jag älskade Kevin var inte riktigt normalt, nu när jag ser på det såhär i efterhand. Han blev en del av mig, och varför ska man lämna en del av sig själv? Blir man inte bara halv då? En halv Angelica var ingen fungerande Angelica. Jag kan absolut inte skylla alla mina depressioner på Kevin... men jag blev väldigt skadad av den sortens kärlek. Jag kommer aldrig aldrig, hur gammal jag än blir - bli så fäst vid någon. Dyrka någon på det sättet, älska någon så mycket att det gjorde mer ont än bådade gott. Aldrig behöva någon så som jag behövde honom.
Det tomrummet han lämnade efter sig gapar ännu svart och tomt och det kommer inte att sluta göra det än på ett tag. Jag undrar om det någonsin kommer sluta göra ont. Om vi ändå hade kunnat vara vänner och jag hade haft honom kvar i mitt liv på det sättet så hade jag inte varit lika trasig nu. En del av mig önskar han fanns kvar och förevigt skulle vara solen i mitt liv. En annan del kan se på det hela som någonting positivt - att han är borta och aldrig mer kommer komma tillbaka och le mot mig igen. Få mig att skratta sådär som bara han kan. Han lever, han är ju inte död, men det känns nästan så. Jag försöker se det på det sättet, hur brutalt det än må låta. Är Kevin borta så kan jag gå vidare med mitt liv - eller snarare skapa ett helt Nytt. Jag är inte sjuk nu. Jag tänker inga sjuka tankar och planerar inte att bränna mig med cigaretter eller skära upp mina handleder. Jag Andas.
Jag kommer aldrig sluta sakna dig. Aldrig glömma bort dig. Alltid hoppas på att du ska dyka upp igen och trollbinda mig som så många gånger förr. Min stöttepelare, kärlek, Vän. Varför gick du ifrån mig?
Nej.
Förrästen.
Kom inte tillbaka. Jag behöver dig inte. Lev ditt liv och lämna mitt ifred.
Jag saknar dig.
Jag har en jättefin pojkvän som makes my heart goes boom boom boom.
Fast samtidigt som jag älskar honom villkorslöst och skulle kunna gå i döden för honom, så älskar jag honom ändå "lagom" mycket. Om det nu finns någonting sådant. Jag älskar Tobias på ett sett som inte gör mig sjuk, jag är inte beroende av honom och skulle nog inte bli en stalker om vårat förhållande tog slut. Jag är kär i honom och vill dela resten av mitt liv med honom och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Men våran kärlek är inte sjuk.
Min kärlek till Kevin var sjuk. Inte i början men mot slutet. Han är någon jag aldrig kommer glömma, någon jag aldrig kommer sluta tänka på. När han inte var min så var han bara tvungen att bli min igen. Jag kunde inte få det ur mitt huvud. Varje gång vi var tillsammans och varje gång det tog slut så blev jag bara en hög i koma. Jag rörde mig ibland inte från sängen. Jag blev gravt deprimerad och gjorde illa mig själv och drömde mardrömmar. Om jag äns kunde sova dvs... Det är klart man alltid blir ledsen när man mister någon man älskar. Fast det kan ju utbryta på olika sätt. Hur jag älskade Kevin var inte riktigt normalt, nu när jag ser på det såhär i efterhand. Han blev en del av mig, och varför ska man lämna en del av sig själv? Blir man inte bara halv då? En halv Angelica var ingen fungerande Angelica. Jag kan absolut inte skylla alla mina depressioner på Kevin... men jag blev väldigt skadad av den sortens kärlek. Jag kommer aldrig aldrig, hur gammal jag än blir - bli så fäst vid någon. Dyrka någon på det sättet, älska någon så mycket att det gjorde mer ont än bådade gott. Aldrig behöva någon så som jag behövde honom.
Det tomrummet han lämnade efter sig gapar ännu svart och tomt och det kommer inte att sluta göra det än på ett tag. Jag undrar om det någonsin kommer sluta göra ont. Om vi ändå hade kunnat vara vänner och jag hade haft honom kvar i mitt liv på det sättet så hade jag inte varit lika trasig nu. En del av mig önskar han fanns kvar och förevigt skulle vara solen i mitt liv. En annan del kan se på det hela som någonting positivt - att han är borta och aldrig mer kommer komma tillbaka och le mot mig igen. Få mig att skratta sådär som bara han kan. Han lever, han är ju inte död, men det känns nästan så. Jag försöker se det på det sättet, hur brutalt det än må låta. Är Kevin borta så kan jag gå vidare med mitt liv - eller snarare skapa ett helt Nytt. Jag är inte sjuk nu. Jag tänker inga sjuka tankar och planerar inte att bränna mig med cigaretter eller skära upp mina handleder. Jag Andas.
Jag kommer aldrig sluta sakna dig. Aldrig glömma bort dig. Alltid hoppas på att du ska dyka upp igen och trollbinda mig som så många gånger förr. Min stöttepelare, kärlek, Vän. Varför gick du ifrån mig?
Nej.
Förrästen.
Kom inte tillbaka. Jag behöver dig inte. Lev ditt liv och lämna mitt ifred.
Jag saknar dig.
bilder från spontan fotosessionen med johanna! ¤¤¤
All cred to johanna som stod bakom kameran. så grymt duktig tjej!
Fotat med henne förut och alltid blivit lika nöjd =)
