Ad libitum

Tjabaa

Igår kom min goda vän Johanna över och hjälpte mig att stor städa mitt rum. Vi höll på hela kvällen och slet och plockade undan och slängde saker och rensade och dammsög. Hon sov över här och idag har vi fixat det sista. Sedan skulle hon gå hem och plugga vid ett tiden och jag följde henne en bit på vägen. När jag kom tillbaka in igen gick jag upp på mitt rum och årdnade lite detaljer och gjorde det så fint det gick. Lotta kom och gav mig två små jul blommor, jätte söta röda, i tidig födelsedags present som jag satte ner i två små krukor och ställde i mitt fönster. Det blev lite som grädden på moset :) Jag är så nöjd! Stort tack till Johanna som tog på sig mer än vad hon behövde, tack så hemskt mycket gumman!! <3 Och tack Lotta för blommorna! :D
Ni kan gå in på http://angelikatt.bilddagboken.se och klicka på den 29 november om ni vill se resultatet.

Pappa och jag ska hjälpas åt att städa resten av huset om en stund, så allting är fint och rent till imorgon då släkten kommer och firar min 20 års dag en dag för tidigt (fyller år på en måndag i år och då kan jag inte ha någonting eftersom alla jobbar)... Kommer bli super kul tror jag med paket och lax soppa som mamma ska göra, och en jätte fin frukt tårta :) Mumma.

Jag försöker hela tiden trycka bort den stigande känslan jag har inuti mig som försöker ta över och komma fram hela tiden.. Tänker på annat och fokuserar på att sysselsätta mig med roliga eller kreativa saker. Jag känner mig ensam. Jag känner mig rotlös. Jag är ledsen på allt och på Tobias som får mig att må såhär. Förra helgen då jag var i Göteborg vart helt underbar och jag trivdes som fisken i vattnet. Sedan...på onsdagen när jag skulle till att åka hem och vi pratade igenom allting och vad vi ska göra här näst....så blev det inge vidare. Det verkar som det inte kan bli Tobias och jag igen, inte förräns om kanske ett år eller så, enligt honom. Jag vill inte gå in på orsakerna för det känns som pisk snärtar över ansiktet, men jag säger bara såhär : Det duger inte. Ingenting duger just nu så som det är, om inte saker och ting förändras. Vilket det inte kommer göra över en dag.... eller en vecka.
Helvete.

I'm safe up high, nothing can touch me
But why do I feel this party's over?

Har ni någonsin haft en tomhet, en slags ihålighet i bröstet?
Då vet ni vad jag pratar om.


Mkt bra låt med Rihanna följer här nedan, som stämmer bra in med hur jag känner.
Nu ska jag gå ut och möta Johanna som kommer och myser me mig ikväll. Heipa.

Helt underbar XD Hysteriskt kul såhär på en onsdag!

Favorit låt nr 2 just nu: Genesis med Invisible Touch
Den är sååå bra! Minst lika bra som Follow you follow me :)
Av ngn anledning känns det som den handlar om mig. När jag trampar på andras känslor, sårar utan att mena det och får  killar (som redan har flickvän) att falla för mig, vilket är helt absurt för hur kul är det på en skala 1 till 10 :S Och ändå händer det...ofta..

Här är iaf låten. Lyssna och njut!
Obs! Lyssna på riktigt hög volym, det är då den är som bäst! :D

Min nya favorit låt är lätt Genesis med Follow you follow me <3<3<3<3
Varför den är lite speciell också är för att det var min mammas och pappas låt när de var unga och förälskade, fick jag veta för ett par dagar sedan. Mamma tog fram ett halsband med en liten berlock som hon fick från pappa då för flera år sedan, där det står Follow me, follow you. Så himla fint :) Låten är helt underbar, jag vill också ha den tillsammans med någon juu.
Nu vet jag vad jag önskar mig i födelsedags present, en platta med Genesis där den här låten är med. Gärna ett greatest hits album om det finns, men en vanlig enkel cd går också bra. Ohhhh helt kär!

Press, stress, press, press, press...
Tjat dag in och dag ut. Ingenting duger. Hon bara skriker på mig och gnäller, allt detta jävla gnäll som får min hjärna att bulta och tigga om nåd. Mamma jag älskar dig, men fyfan vad du håller på.
Jag känner mig som 13 igen och trotsig tonåring. Jag fyller 20 snart, kan du inte visa mig lite respekt och behandla mig därefter? Jag är så TRÖTT!
Jag vill inte vara här, jag vill inte bli slussad hitan och ditan. Jag vill bara ha lugn och ro och få mitt jobb och få mitt lugn och hitta min lycka, Mitt eget happiness. Mitt ljus, mitt liv, mitt mitt mitt. Bara och endast Mitt! Jag önskar jag hade någon att prata med. Jag önskar någon kunde stå still och andas med mig i två sekunder och krama mig hårt. Men alla bara springer som ett par jävla illrar till jobb, till plugg, till allting och ingen tänker på hur slitna vi är, hur mycket vi kämpar och hur ostadiga vi börjar bli på benen. Ingen stannar upp och står stilla i några sekunder.
Svartvinbärs tet bränner i halsen och smaken av socker sipprar över tungan. Mina händer skakar och jag biter krampaktigt ihop käkarna tills det gör ont i tänderna. Jag får se om jag lyckas somna inatt. Jag vill och hoppas det. För jag kan aldrig sova. Jag kan aldrig få bli lugn, inte äns då.

Aaj...ont ont ont! Det är nu man hatar att vara kvinna. Varför kan inte killar oxå få gå igenom det här? Nu vet jag iaf att jag inte är på smällen vilket är väldigt skönt å veta, inte för att jag gjort nåt sen Tobbe men iaf. Jag har verkligen skjutit alla sådana tankar åt sidan. Jag är inte redo än, Vi är inte redo än. Lyckas vi reparera vårt förhållande så är en baby det sista att tänka på. Jag vill bli nykär igen, jag vill skratta och ha roligt med min älskling. Jag vill gå hand i hand på skogspromenader. Jag vill sitta och mysa hud mot hud framför en bra film och pussas litegrann mellan varven, hålla hårt hårt i handen när det blir läskigt. Jag vill läsa en bok en regnig dag medans han sitter bredvid och gör något annat och kunna titta upp mellan varven och le mot honom och lägga handen över hans - det saknar jag. Sådana vanliga saker. Sånt man kanske tar för givet annars betyder så mycket mera nu. Jag tänker aldrig ta någonting för givet längre, för nu vet jag hur snabbt det kan försvinna. Jag har aldrig varit så rädd förut som då när jag miste dig. Jag vill aldrig bli så rädd igen. Hur ska jag stoppa en sådan sak att inträffa en gång till?

Snart fyller jag 20 år. Snart mister jag mina ton och kliver in i vuxenlivet. När man fyllde 18 kände man samma sak, fast det gäller ännu mera nu. För nu uppskattar människor saker av en, de ställer vissa krav som man gärna vill klara av.
Jag hoppas jag inte gör er besvikna.

Ohh!...jag längtar till fredag nästa vecka! Då ska jag till Göteborg :D Min lilla födelsedags present till mig själv. Fast jag inte äns har råd...
Undra hur det kommer kännas när vi får se varandra igen, hans armar om mig i en hård kram, hans lukt, hans känsliga händer. Att få sova inlindad i hans varma kropp. Tror det kommer pirra jätte mycket i magen :* Som sagt, jag längtar.
Puss&Kram godnatt Sverige, nu ska jag soova <3

zZzZzzZzzZz...

Håll om mig
Håll mig nu
Natten har ett slut
Det blir dag igen
Det blir bra igen
Kärleken vet

Håll om mig
Håll mig hårt
Mörkret glider bort
Det finns hopp och tro
Och vi hör ihop
Kärleken vet

Leva vårt liv tillsammans
Dela vår tid tillsammans
Så ska det bli
Hela vårt liv

Håll om mig
Håll min hand
Allt vi vill blir sant
Vi kan klara allt
Finna svar på allt
Kärleken vet

Idag har jag sökt jobb och lyssnat på musik fram till kl 15. Då gick jag till Ica och handlade ingredienser till min supergoda korvstroganoff som jag skulle bjuda min far på. Sedan gick jag och köpte en jätte fin blombukett med höst tema. Efter det åkte jag hem till pappa och satte blommorna i vatten och ställde mig för att hacka lök.
Middagen vart lyckad, pappa blev glad för blommorna :) Efteråt drack vi kaffe och Lotta kom förbi en snabbis och sa hej.
Nu sitter jag här och ska spela lite The Sims och längta efter mina nära och kära.

Puss

Vi hade ett låångt samtal i telefonen ikväll. Vi verkligen pratade och lyssnade på varandra för första gången sedan jag åkte och vi kom fram till en hel del. Nu har vi båda fått en möjlighet att fundera och tänka vad vi vill både han och jag. Och om vi kommer fram till att vi så småningom vill försöka en gång till så måste vi verkligen vara säkra på det och ge och ta lika mycket båda två.
Jag vågar inte hoppas på någonting. Inte heelt än. Men...det killas i magen :* Jag har iaf bestämt mig: jag vill, om jag får möjligheten till dvs, leva hela mitt liv med dig och dela allting med dig.
Jag önskar så att vi får en chans till. Om vi får det kommer jag kämpa häcken av mig för att det ska hålla och prioritera oss och våran kärlek. Det kommer bli tufft. Jag måste verkligen visa mina bästa sidor och bli helt perfekt (de där lät lite fel men..) och jag måste ta mer ansvar och hitta egna saker att göra istället för att förlita mig på honom hela tiden och våga ta egna intiativ utan att oroa mig för vad han ska tycka eller tänka. Jag vet inte om vi får en chans till eller om jag kommer få hälsa på honom någon helg snart... Men det killas i magen och jag har fjärilar under huden... och jag vågar inte hoppas och tro...men...    åh vad jag älskar dig Tobias.

Ikväll ska jag på restaurang med mamma och äta kinesisk/mongolisk/japansk inspirerad buffé.
Jum jum :) Massa sushi, friterade räkor, kyckling, starka såser och annat gott!
Kommer bli trevligt. Kanske ett glas vin också :) mihi ^^

Anledningen till att jag inte skriver så ofta längre beror på att jag inte har så värst mycket att skriva om. Det händer helt enkelt inte ngt speciellt i mitt liv just nu. Läget står ganska stilla.. Jag lovar att skriva ett lååångt inlägg när någonting kul händer. Som idag tex, ska jag sitta här och inte göra ett dyft. Iaf inget vidare vettigt. Och det är väl inte så intressant att skriva ner eller hur.
Puss på er och stora kramar till alla mina nära och kära i både Gbg och Sthlm.
Ni vet vilka ni är <3
Jag tänker på er varje dag

En natt till i tårar. Först serie tittande på youtube till kl 3 (Queer as Folk rockar, luv luv luv!) och sedan tårar och intensiv huvudvärk fram till kl 5 innan jag somnade in. Just igår och idag saknar jag dig väldigt väldigt mycket </3

Ikväll ska det bli skoj däremot. Ut på krogen, dricka och prata och förhoppningsvis skratta. I need it. Försvinna lite och inte tänka.

Puss :x