Ad libitum

Yes... nu kan man väl ändå säga att jag bor i Gbg. Har ju både jobb och en underbar katt osv.
Står ej skriven på brevlådan ännu men det kommer :)

Angående katten, så kom han in genom ballkongdörren en kväll och hälsade på oss. Det är en katt som stykit runt här utanför ett bra tag och han har inget halsband och när han för första gången gick in till oss så var han mycket trött och undernärd. Man ska egentligen inte mata främmande katter det vet jag, men jag tyckte så synd om honom. Jag letade i frysen efter något ”katt vänligt” att äta och det enda jag hittade var fiskpinnar som jag tinade och mosade i en skål. Han kastade sig över det som om det vore strömming. Efter att han hade ätit kurade han ihop sig i mitt knä och han är så underbart mysig och social. Han gick ut en sväng senare den kvällen och jag trodde inte han skulle komma tillbaka, men det gjorde han! Han sov i våran säng hela natten och är fortfarande kvar. Nu har det gått snart två veckor eller mer. Vi har skickat ut en beskrivning på katten men ingen har hört av sig, så för två dagar sedan så bestämde vi oss för att adoptera Rasmus, som han nu är döpt till. Han har ju levt mycket ute så därför har vi alltid ballkongdörren på glänt och han är otroligt nog rumsren och går ut varje gång han behöver uträtta sina behov. Han är väldigt kelig och vill vara nära intill oss så mycket det går. Antagligen har han varit en innekatt som någon tröttnat på och slängt ut. Jag vet inte när detta kan ha hänt men eftersom han var så tunn och sliten när han dök upp här så verkar det som han levt ute länge. Jag blir så arg på sådana människor. Man kan inte skaffa ett djur och sedan tröttna på det, det fungerar inte så. Både Tobias och jag känner för Rasmus och han tog oss med storm vid första ögon kastet. Han ska Aldrig behöva sakna kärlek igen.