Nu har jag en blogg!
Hej alla ni som har hittat hit!
Japp..också jag har gått med i mängden. Brukar annars skriva dagbok på Helgon.net men nu finns jag alltså även här. Underbara Eliana har gjort designen och jag tackar och bugar :)
Vem är då jag. Jag heter Angelica och är 19 år, fyller 20 i december. Bittert värre eftersom jag med andra ord måste vänta tills det blir vinter och kallt igen och just nu börjar det preciiis bli vår. Heh vadå ironiskt läge.
Befinner mig hos min 5 år äldre pojkvän Tobias i vackra Göteborg. Jag är egentligen hemstadd norr om Stockholm så det är ca 60 mil mellan oss. Hitills har det fungerat och de håller vi tummarna för att det fortsätter göra.
Bla bla bla.. allt detta vet ju redan ni som känner mig och det är antagligen bara ni som kommer läsa den här bloggen, OM någon finner intresse i att läsa den i huvud taget dvs. Men jag skriver väll också mycket för min egen skull. Det har alltid varit lite av en terapi för mig.
Idag har jag träffat Elin. Vi satt och pratade i timmar och drack kopp efter kopp med kaffe, rökte på ballkongen (Tobbe hävdar att det är en ballkong medans jag ser den som en terass men okej, för hans skull då...) osså har jag bakat en jättefin tårta! Fuskade lite med att köpa färdiga tårtbottnar men den blev superfin och jag hoppas den är god. Vit grädde och täckt med massa geléhallon! De ni! ^^ Spontansaker är roliga att göra, speciellt när man har sådär långtråkigt och hjärntorka. Då är det bra med spontana idéer. Aja...Elin åkte hem för en liten stund sedan och Tobbe kommer hem från jobbet strax efter kl 17. Innan dess ska jag diska (jätteroligt men de måste ju göras.) Sedan ska han få kaffe och tårta! Jippe! Vi har haft det lite knackligt inatt osv....så det här är för hans skull.... <3
Börjat hamna i små gropar och svackor igen. Så rädd för att åka ner i någon destruktiv känslostorm, jag vill Verkligen Inte trilla dit igen. Den delen av mitt liv vill jag bara lägga bakom mig och blunda för. Jag är bara så förbannat trött på känslan av otillräcklighet när det enda jag vill är att räcka till för alla parter. Både vänner, familj och pojkvän. Varför måste det vara så svårt? Om allting vore en dans på rosor så vore iaf jag så mycket nöjdare, hopplöst bortskämd javisst, men fan vad underbart...
It should be easy -
Well, it never is with you
Japp..också jag har gått med i mängden. Brukar annars skriva dagbok på Helgon.net men nu finns jag alltså även här. Underbara Eliana har gjort designen och jag tackar och bugar :)
Vem är då jag. Jag heter Angelica och är 19 år, fyller 20 i december. Bittert värre eftersom jag med andra ord måste vänta tills det blir vinter och kallt igen och just nu börjar det preciiis bli vår. Heh vadå ironiskt läge.
Befinner mig hos min 5 år äldre pojkvän Tobias i vackra Göteborg. Jag är egentligen hemstadd norr om Stockholm så det är ca 60 mil mellan oss. Hitills har det fungerat och de håller vi tummarna för att det fortsätter göra.
Bla bla bla.. allt detta vet ju redan ni som känner mig och det är antagligen bara ni som kommer läsa den här bloggen, OM någon finner intresse i att läsa den i huvud taget dvs. Men jag skriver väll också mycket för min egen skull. Det har alltid varit lite av en terapi för mig.
Idag har jag träffat Elin. Vi satt och pratade i timmar och drack kopp efter kopp med kaffe, rökte på ballkongen (Tobbe hävdar att det är en ballkong medans jag ser den som en terass men okej, för hans skull då...) osså har jag bakat en jättefin tårta! Fuskade lite med att köpa färdiga tårtbottnar men den blev superfin och jag hoppas den är god. Vit grädde och täckt med massa geléhallon! De ni! ^^ Spontansaker är roliga att göra, speciellt när man har sådär långtråkigt och hjärntorka. Då är det bra med spontana idéer. Aja...Elin åkte hem för en liten stund sedan och Tobbe kommer hem från jobbet strax efter kl 17. Innan dess ska jag diska (jätteroligt men de måste ju göras.) Sedan ska han få kaffe och tårta! Jippe! Vi har haft det lite knackligt inatt osv....så det här är för hans skull.... <3
Börjat hamna i små gropar och svackor igen. Så rädd för att åka ner i någon destruktiv känslostorm, jag vill Verkligen Inte trilla dit igen. Den delen av mitt liv vill jag bara lägga bakom mig och blunda för. Jag är bara så förbannat trött på känslan av otillräcklighet när det enda jag vill är att räcka till för alla parter. Både vänner, familj och pojkvän. Varför måste det vara så svårt? Om allting vore en dans på rosor så vore iaf jag så mycket nöjdare, hopplöst bortskämd javisst, men fan vad underbart...
It should be easy -
Well, it never is with you
Kommentarer
Postat av: Johanna
Men! Nu blev jag galet sugen på geléhallon ju. :) Fin tårta btw! Och riktigt snygg design, min är..inte så fin. Jag vet inte hur man gör. :(
Ingen kommenterar min blogg så därför får jag väl kommentera andras som för att kompensera. :P
Puss på sig!
Trackback
