Gnällspik
Idag ska jag på arb intervju i Kista. Lär bli intressant. Sedan ska jag in till stan och ta en fika med Madde (numera Effy) och dricka latte på Kaffe Koppen. Fint väder med massa sol. Hoppas det inte blåser allt för mycket för då blir det kallt om händerna. Ska ta med mina vantar idag för igår var det inte kul... kunde knappt knyta skorna.
Ätit en snabb frukost nyss och ska ta en buss som går 13:02.
Sen ikväll vet jag inte alls vad jag ska göra... ska äta middag hemma iaf och inte ute som jag gjort nästan varenda dag hitills. Eller ja... igår åt jag inte så mycket alls. Det börjar synas lite på magen. Nu får ni inte ta det här fel - jag svälter inte mig själv, jag har ingen aptit bara... Har ni någon gång haft känslan av att ni sakta vittrar sönder? Igår hade jag den känslan i kroppen hela dagen. Jag trivs inte här. Jag vill inte bo hos mina föräldrar. Jag vill hem till Göteborg och min säng och mitt kök och min katt och mitt badrum. Förut när jag bodde i Göteborg och åkte till Stockholm ibland för att hälsade på mamma och pappa, så var det så skönt för då visste jag att jag alltid hade ett annat hem att komma tillbaka till. Nu har jag liksom inget val, om jag inte vill bo på gatan dvs... vilket inte är någon direkt lockande tanke. Och ja jag är en riktig gnällspik jag vet, men tänk er att ni levt 1 år utan föräldrar och klarat er själva och tagit ansvar och sedan tvingas lämna en stad som ni börjat trivas i och älska. Då är det inte så konstigt att jag gnäller ellerhur... Det är inge kul att vakna upp själv varje morgon när man är van att se ett bekant ansikte ligga där bredvid på kudden. En solig dag som den här brukade skicka in ljus genom fönstret och stråla över dina ögonlock och ner för dina kinder och blänka i ditt hår. Som en gloria. Jag saknar dom stunder då du låg sådär nära varje morgon och jag kunde sträcka ut handen och röra vid dig närhelst jag ville.
Jaja...gnälla kan jag iaf....
Hejdå för nu
Ätit en snabb frukost nyss och ska ta en buss som går 13:02.
Sen ikväll vet jag inte alls vad jag ska göra... ska äta middag hemma iaf och inte ute som jag gjort nästan varenda dag hitills. Eller ja... igår åt jag inte så mycket alls. Det börjar synas lite på magen. Nu får ni inte ta det här fel - jag svälter inte mig själv, jag har ingen aptit bara... Har ni någon gång haft känslan av att ni sakta vittrar sönder? Igår hade jag den känslan i kroppen hela dagen. Jag trivs inte här. Jag vill inte bo hos mina föräldrar. Jag vill hem till Göteborg och min säng och mitt kök och min katt och mitt badrum. Förut när jag bodde i Göteborg och åkte till Stockholm ibland för att hälsade på mamma och pappa, så var det så skönt för då visste jag att jag alltid hade ett annat hem att komma tillbaka till. Nu har jag liksom inget val, om jag inte vill bo på gatan dvs... vilket inte är någon direkt lockande tanke. Och ja jag är en riktig gnällspik jag vet, men tänk er att ni levt 1 år utan föräldrar och klarat er själva och tagit ansvar och sedan tvingas lämna en stad som ni börjat trivas i och älska. Då är det inte så konstigt att jag gnäller ellerhur... Det är inge kul att vakna upp själv varje morgon när man är van att se ett bekant ansikte ligga där bredvid på kudden. En solig dag som den här brukade skicka in ljus genom fönstret och stråla över dina ögonlock och ner för dina kinder och blänka i ditt hår. Som en gloria. Jag saknar dom stunder då du låg sådär nära varje morgon och jag kunde sträcka ut handen och röra vid dig närhelst jag ville.
Jaja...gnälla kan jag iaf....
Hejdå för nu
Kommentarer
Trackback
